Ta en kaka vet jag EN kaka sa jag tjockis

håll i hatten nu går det undan i fabriken - jag hinner knappt med själv men det händer mycket nu!

hej hopp vänner hur har ni det i värmen_ alltsä jag sitter vid sannas laptop som är en macbook och jag vet inte ens hur man gör ett jäkla frågetecken, skitdata hur svårt kan det vara. Har precis listat ut hur man skriver å ä ö dock, så jag gör framsteg!

kom hem från göttlaborg i söndags, jäkligt skoj resa och fin reunion med tösabitarna från nässjö! började fredagen med en nätt liten bussresa på 7 timmar lite drygt (!!) så man var lagom mör när vi kom fram. Sen blev det (efter en välförtjänt öjl i solen) Liseberg, där jag o Emmie kutade runt som två barn med åkband o grejer de sista 3 timmarna innan de stängde. Lördagen innehöll både massa soft parkhäng, brunch med smoothies o pancakes på egg and cream, lite rosevin pa fina klippor med utsikt över hela göteborg, samt en tokig utgång på Push. Ett ställe som tydligen var öppnat av stureplansgruppen, rätt fint att kunna ha en touch av stockholm även i götet liksom! haha

Jag o Emmie kom hem runt sju på morgonkvisten, vad som hände riktigt är fortfarande lite utav ett luddigt mysterium, eftersom att klubben stängde 4 och vi tillslut tog taxi hem. hur som var det fint att vakna utav ett fnitter och vara tillsammans med frugan och de andra två fina jäntorna. precis som gamla goda tiden i london.

nu ska jag precis ge mig ut och lägga mig i solen, jobbar bara halvdag så man får ju passa på när det bjuds på solsken i detta land! hej hopp så länge!

så var skillsmässan snart ett faktum. dags att varsamt plocka ner damma av, tidningspappersrulla och packa ner alla år och minnen i kartonger. upp igen i ett annat hus, utan dofter och utan spår av någonting alls. ett nytt blad.

inte för att jag tycker att det är en dålig sak, att de separerar. tvärtom. det är bara så himla ledsamt. att det blir ännu en skillsmässa till statistiken. ett av de där två äktenskapen som går i kras. jag vill så himla gärna tro, inte på äktenskap nödvändigtvis men på happy endings. att man kan vara lycklig på riktigt med någon, inte bara på pappret.

ska jag vara ärlig är jag livrädd. för den där krypande känslan av att man borde vara lycklig. men att det ändå ligger nåt och gror och gnager och tillslut äter upp en inifrån. att det ska rinna över och förvandla det som en gång var det vackraste och kolsyrebubblande fina till något som slutar i att man istället för att fortsätta växa närmre varandra, glider mer och mer isär.

att det börjar som ett myggbett men slutar som en tumör. att man istället för att titta på varandra tittar efter andra och att man istället för att somna tätt tätt intill, ligger vaken med en tjock mur av tystnad som delar sängen. att man ska sminka över och le, fast på låtsas.

och på onsdag är det alltså dags. och det är ju inte det att jag inte stöttar dom, mina föräldrar. jag vet att det var den enda utvägen - det är väl mer att det känns som att förlora en familj, och ännu en pappa. men, hellre en splittrad familj än en olycklig som låtsas, under ett och samma tak.

haha jag fick visst äta upp det där med att emmi inte såldes i sverige! jag har då inte sett dom, så det är ju iofs upp till bevis. men men.

det är så himla upplyftande väder i sverige nu, jag verkligen stoltserar med den svenska sommaren - speciellt till mina två mycket goda vänner Martin och Johan, som jobbar i hotellbranschen i asien och är hemma i sverige nu på semester. snacka om att den svenska sommaren är överskattad, varför bryr vi oss ens om att ha väderrapporter - kan lika gärna sätta upp en skylt i rutan med texten REGN i fem minuter, sen skicka över till ekonominyheterna som ju iallafall förändras lite från dag till dag. inte är jag bitter inte, även om det låter som det.

för övrigt skulle jag förnya mitt SL-kort idag, och var under tillfället klädd i baggyjeans och adidashoddie. gubben i lådan (luckan?) frågade mig om jag inte ville ha deras "sommarlovskort" istället varpå jag frågade vad det var för nåt. jorå, det täcker minsann hela tre månader - alltså juni juli augusti, och för detta betalade jag typ 500 spänn! sen att jag fyller 25 iår visste han förmodligen inte, men vad spelar det för roll. nu betalade jag mindre för hela sommaren än vad jag skulle ha gjort för bara en månad. som hittat i tuffa tider som dessa. haha.

 
brunt, nästan svart

 
strawberry blonde, nästan rött


eller bländande blond, nästan guldigt

Det kan kännas som att man är med i en film. Att man inte hängde med riktigt, vad var det som hände? Helt plötsligt har man gjort slut och han har packat sina saker och kvar är man i en lägenhet som aldrig förr kännts så tom. Man faller ihop till en blöt fläck och ligger i fosterställning i något som känns som ett dygn.

Och sedan gråter man i två månader. Man vaknar av att man gråter. Man gråter när man lagar frukost. Man kanske fyllegråter på telefon. Man gråter framför gamla dagboksinlägg, man gråter när man ska sova, när man vaknar, när man borstar tänderna och när man gör allt annat som var så mycket roligare när han var där (typ allt)

Sen när man slutar gråta känner man sig bara helt tom. Ihålig.
Och man fikar med en vän och frågar: Tänk om jag dör såhär? tänk om jag dör och allt är försent? Och vännen säger att det går över. Det kommer gå över. Människans instikt är att överleva och det kommer du också göra. Och man röker tio cigaretter på raken och tänker att det här går över det här är bara en paus, vi ska ju ha alla de där söta barnen (jag som inte ens gillar barn)

Men det kändes inte alls så. Det här skulle aldrig gå över.
Och jag tänkte att okej. Jag får väl ta det.
Jag får klara av att vara olycklig i resten av mitt liv.

Och så var det länge. Länge länge länge. Man flyr landet håller sig sysselsatt med lördsgsglitter fast typ fem dagar i veckan. Men det funkade inte alltid. Typ aldrig.
Det var en känsla man fick lära sig acceptera. Att alla pojkar var lite sämre än honom. Att alla andra kyssar inte smakade på samma sätt.

Och en dag hör han av sig och frågar om vi ska ses.
Ledigt bara liksom, vi är ju vänner nu.
Och man tänker det måste jag klara. Det har gått så lång tid, såklart det går bra.
Så satt man hemma och svalde och svalde för att orka men när man väl träffade honom var det inte han. Det var inte samma på långa vägar.

Och det var väl då jag förstod. Att acceptansen var ett sätt för min kropp att orka gå vidare. Och utan att jag hade märkt det så hade det slutat göra ont.

Och att göra slut handlar om mod. Att komma över handlar om ork.
Och nu är han för evigt en massa fina minnen.
Som jag sparat i en burk och tar fram då och då. Två unga hjärtan som nästan svämmade över och en hel resväska med både svek och dramatik. Jag vet att vi var perfekta för varandra då. Kärlek är det finaste som finns. Men också flyktig och det betyder inte att den inte går att återupplevas. I ett annat skede i ens liv.

Och det, är väl min historia om att göra slut.

hej vänner hoppas ni haft en skön långledighet. jag har haft världens mest oproduktiva dag - bortsett från att jag gick upp vid sju och tog en långprommis med hundarna. just nu doftar syrénerna så underbart gott, och det är djupt underskattat att gå upp tidigt när alla andra sover. efter det blev det frukost med ägg, the och juice.

utöver det har det bara blivit soff-mys med mamma o hundarna, har kollat på amerikanska dokumentärer om groteskt överviktiga människor som fick mig lite illamående. nu ska vi snart rulla egna köttbular, husligt som bara den.

imorgon bitti åker jag till italien, ska semestra lite vid gardasjön. det ska tydligen vara superfint där och det ska bli skönt att få lite sol. sen ska vi kanske passa på att se venedig också, jag har aldrig varit där och det är tydligen bara nån timme eller så bort. hello italiensk glass, färsk mozarella, goda viner och ljumma vindar!

på återhörande vänner!
ciao för nu!


Lake Garda, Italy

jaha vänner, efter diverse klagomål från håll o kanter kanske det nu är dags att lägga ner det här blogandet. glansdagarna över mitt skrivande är över, eller rättare sagt. nu sker det istället i det tysta, inte offentligt. hädan efter kommer det alltså inte uppdateras så flitigt. med andra ord, ingen större skillnad mot de senaste, ja månaderna. jag lämnar helt enkelt mer rum åt andra stora bloggar, som blondinbella och allt vad dom kan tänkas heta.

just nu händer det så mycket med folk i min omgivning, så jag väljer att fokusera annorlunda.

på återhörande, kära vänner.

halla i skogen kära vänner, vad har ni för er? jag kom till schweiz i onsdags och njuter i fulla drag av varvärmen, har precis druckit mitt kaffe och läst ut min bok ("Den jag ville ha" med happy ending) pa balkongen, det är 27 grader här idag och det är ju liksom sa man vill hoppa av glädje. ikväll ska vi fira att gabbe har fyllt ar, det blir middag och trevligheter med vänner sa ska snart ner och handla ihop allt. arets första grillning, sa himla fint.

har för övrigt hoppat pa en matte C kurs, som tyvärr var ett krav för att fa komma in pa de flesta universitet. försöker tränga undan ilskna tankar som att "varför ska man behöva läsa en jäkla mattekurs för att komma in pa ett universitet om man inte ens är intresserad eller vill jobba med matte" men det är väl bara bita ihop. har tillomed tagit fram böckerna ett par ganger (och skakat pa huvet, suckat högt och lagt ner dom igen ungefär lika manga ganger men ända). urs fy fan vad trist. skulle betala dyra pengar för att bara fa slippa det. men men

nu är det dags att göra massa nytta. njut av solen vänner, det gör jag!